Besviken

Jag vill alltid tro gott om människor. Tro att de menar gott och vill väl. Tyvärr blir man ibland besviken på verkligheten, besviken på människor.

En kvinna kom in i butiken igår. Hon bad om ett paket med 20 marlbro lights. Jag slog ut summan, 83 nok. Hon tog upp sin plånbok och började skrapa ihop mynten. Tyvärr räckte det inte hela vägen, 5.50 saknades. Hon försökte istället leta reda på sitt kort. Men jag fick höra att hon glömt det på kontoret. Kunde hon komma in och betala senare? Självklart inte svarade jag. Om jag fick alla hennes mynt då? I så fall skulle det endast röra sig om 5.50. Fortfarande var mitt svar nej. Det verkade dock som att hon misstolkade mitt nej till ett ja. Hon undrade nämligen när jag slutade mitt pass? Halv tolv svarade jag, av ren reflex. Hon skjöt fram mynten på disken mot mig, tog paketet och sa; jag kommer tillbaka innan halv tolv. Precis när hon vänt på klacken, när hon tagit cigarettpaketet och försvunnit ut genom dörren insåg jag vem det var. Deja vu.

Hon hade varit inne någon vecka tidigare. Hon kom fram med en Coca Cola, letade reda på plånboken och upptäckte att hennes kort inte fanns där. Hon hade glömt det på kontoret. Kunde jag vara så snäll att låta henne komma in med pengar senare. När slutade jag mitt pass? Halv tolv svarade jag. Hon lovade att vara tillbaka innan dess. Utan att invänta en grön signal från min sida försvann hon ur butiken med sin Cola. Inte såg jag henne mer den kvällen, troligtvis hade hon glömt bort det tänkte jag.

Igår däremot insåg jag sanningen. Igår blev jag besviken på verkligheten, besviken på människan.