Se upp!

Det är inte bara kunder, utan även jag som butiksbiträde, som stör sig på falsk/ lurig marknadsföring. Jag är trött på den irriterade och besvikna blicken som jag får varje dag av kunder som har blivit "lurade".

Vad sägs som halva priset på glass? Nio av tio åker dit. Haken? Bredvid den blaffiga texten "Halve pris på is" finns utvalda glassar på bild. Endast dessa säljs till halv pris.

Imsdal vatten, tio kronor? Knappast! Läs det finstilta. "Imsdal, kun 10 vid kjøp av Deli Kitchen produkt". Ordinarie pris; 25 nok. Lite skillnad.

Se upp nästa gång du handlar så slipper du ge butiksbiträdet en irriterad och besviken blick.

Chokladmousse och Brottskod försvunnen

Istället för ett kvällspass idag fick jag jobba ett dagspass, åtta till fyra. Skönt att slippa Halloweenkvällen på Deli. Det enda var att jag jobbade sent igårkväll. Det blev inte mycket sömn.

Jag blev erbjuden att hänga med Hanna och hennes jobbarkompis Mirjam. Först på lite förfest och sedan ut. Jag insåg efter mycket velande att ikväll var det lika bra att avstå. Hur tråkigt det än låter en lörsdagskväll mår jag bättre hemma i soffan, med en chokladmousse i handen, framför Brottskod försvunnen.

Low Carb High Fat

Ny vecka nya tag, tänkte jag i måndags. Det blev startpunkten för LCHF. Vikten har jag aldrig haft problem men däremot har jag alltid haft problem med min hy. Kurer med antibiotika, Roaccutan och starka krämer har hjälpt tillfälligt men inte i längden. När jag fick höra talas om LCHF började jag undersöka dieten på nätet. Det gjorde att jag kom över forum, bloggar och sidor där fler och fler säger samma sak. De har helt blivit av med den acne, som de länge lidit av, sedan de började med LCHF. Eftersom jag bara har hållt igång i fyra dagar vågar jag ännu inte uttala mig om förbättringar.

Dieten innebär att jag endast äter 5 % kolhydrater per 100 g näringsvärde. Denna information står alltid på produktens förpackning. Det innebär framför allt att mjöl, pasta, ris, potatis och socker är helt uteslutet. Utöver det kan man säga att man ska undvika grönsaker som växer under marken, de innehåller mer kolhydrater än de ovanför. Istället ska man äta betydligt mer fett. Lättmjölken har jag bytt ut mot standardmjölken, matagningsgrädde har jag bytt ut till vispgrädde, turskiskt yoghurt och creme fraiche anväder jag istället för lätt varianter. Lättprodukter är bannlysta. Likaså är tillsattser såsom glutamat, smakförstärkare och E-nummer. Det handlar om rena och naturliga råvaror.

Jag älskar maten jag numera äter, mitt sötsug är helt borta, jag lyckas stå mig längre och dessutom är det en kul utmaning att laga och variera min nya LCHF-kost.

Känner du dig lika inspirerad/ frågande till dieten som jag gjorde i helgen? Då kan jag rekomendera sidan; "Allt om LCHF" och Annika Dahlqvists blogg.

Yoga och meditation

Klockan halv åtta satte jag mitt larm imorse. Jag gick upp, stekte mig ett ägg vilket jag åt tillsammans med två ostskivor och lite turkisk yoghurt med hallon och mandlar. En äkta LCHF frukost. Jag packade min träningsväska och begav mig mot gymmet. Jag vaknade till av den krispigt kyliga luften och tjugo minuter senare befann jag mig på Elixia. Efter ett klassiskt yoga pass fortsatte jag med tjugo minuter meditation. Jag insåg att det lär dröja innan jag helt lyckas förena andningen med min medvetenhet om kroppen. Men nog känns det som en riktig bra start på denna dag, en start jag ska fortsätta med även i framtiden.

Back in town

Nu befinner jag mig återigen i vår lägenhet på Inkognito Terrasse. Det känns skönt att vara tillbaka, man har alltid tanken i bakhuvudet om att det är en tillfällig visit när man hemma i Linköping. Jag har trots allt ett till hem nu, ett hem som visserligen är tillfälligt, men ett hem där jag lever mitt liv och min vardag.

Jag hade några underbara dagar hemma och just därför tror jag att det var lättare att lämna Linköping ännu en gång. Utöver högskoleprovet hann jag fika på espresso house med becks, mysa med familjen, träffa alla vänner, skaka rumpa hos Maria och sedan på platens, umgås med min älskling, planera U, S and A och mycket mer.

Utöver den tunga resväskan, innehållande alltifrån kläder till kött, till schampo till champagne, tar jag också med mig konceptet LCHF till Oslo. LCHF, low carb high fat, innebär att man utesluter (alla) kolhydrater och äter istället betydligt mer fett. Kan kännas fel, med tanke på den senaste tidens lightprodukt-trend, men tänker man efter hur kroppen fungerar känns det istället som en självklarhet. Jag återkommer mer om denna nya anpassning imorgon.

Nu ska jag mysa med Hanna som kommit hem från jobbet. Henne har jag inte sett på ett par dagar vilket tillhör ovanligheten då vi trots allt bor ihop i vanliga fall.

Har skitstöveln samvete?

Idag fick jag höra av Jonathan, killen som jobbade nattskiftet igår, att skitstöveln var inne senare på natten och bad om ursäkt för sitt beteende. Sa att han var skitstressad och hunrig. Jag fick höra det samma av Stian som jobbade idag. Dessutom hade skitstöveln utlovat blommar som en ursäkt. Än har jag inte fått några...

Nu blir det sömn i några timmar. Imorgonbitti bär det av hemmåt. Högskoleprov, vänner och kära står på schemat. Jag längtar, det ska nog bli en underbar helg.

Suschilicious, simply delicious

Skitstöveln

Jag hade besök av honom häromkvällen. Då ville han köpa ett paket mentos men jag nekade honom när han sa att han inte hade pengar. Han ville komma in med de senare, jobbade precis bredvid. Jag kände att jag hört historien förr av andra och denna gång tänkte jag inte bli lurad. Han kom tillbaka 2 minuter senare, trängde sig före kön, kastade tjugo kronor på mig och sa; nu är fan du skylldig mig pengar. Mentosen kostade 16 nok.

Igår var han tillbaka. Jag var på helspänn men klarde mig ganska bra fram till dess att han skulle betala. Istället för ris valde han två brödskivor till sin Tikimasala, det bjöd jag på. Nästan fem hekto visade vågen. Jag tryckte in fyra och ett halvt och kassan visade 85,50. Jag insåg att nu var jag körd. Han undrade vad fan jag tog betalt för brödet, jag svarade att jag bjöd på det. Ingen tacksamhet där inte. Istället frustade han och stånkade över hur dyrt det var. När maten var värmd fick han den tillsammans med sitt bröd och en gaffel. Två minuter senare var han tillbaka. Han skrek framför kunder, unga och gamla, att maten var oätbar och kastade fram det på bänken, brödskivorna fick jag slängda på mig. Jag fick höra att han som jobbade mitt på dagen var det minnsann aldrig några problem med men jag, jag var "fucking useless". Kunderna runt omkring var chockade men stöttade mig, undrade vad han höll på med.

Skitstöveln äger nattklubben precis intill. Igårkväll var det någon utklädnadskväll och därför hade jag både cowboys, poliser och fotbollsspelare inne på Deli. När de stod upp för mig blev han ännu mer förbannad, "and you think you're getting into my nightclub" fick cowboyen höra.

Det finns en liten gnutta ironi i händelsen. Något som får mig att småle när jag ser tillbaka på händelsen. Jag har nämligen på mig en namnskyllt där det står Maria. Jag slipper skylten "upplärning", vilket ger mig mer respekt, men skylten med mitt namn har inte hunnit komma än. Hur som helst, när skitstöveln skrek "you're fucking useless" kollade han sedan på min skylt och la till, med ett eftertryck i rösten, Maria.

Inte alltid så bra som man tror

Igår fick jag veta att min utbildning till skiftledare kommer ske först i januari. Jag har redan fått en hel del mer ansvar än en vanlig kvällsvakt. Om två veckor kommer jag att börja jobba dagtid på helgerna för att beställa varor innan eftermiddagen, jag kommer ha hand om en mängd varor alltifrån kallretter till chips och godis, det kommer krävas ett enormt ansvar vilket nästan skrämmer mig lite. Räcker inte det ansvaret? Det kanske är så jag får se det. Jobbet som skiftledare är en position de behöver fylla och de känns som ett svek att jag en månad efter att ha gått utbildningen skulle säga upp mig. Visst vore det flott att ha skitfledare som merit i cv:t när jag åker härifrån, men nog kommer jag få ett fint cv ändå. Det tål att tänka på...

Rosinboller

Åtminstone en gång i veckan brukar vi på på Deli få påhälsning av en snäll och gosig gammal gubbe. Det är bara det att gosa med honom vill man inte. Han är nämligen uteliggare med smutsiga och oklippta naglar, stort skägg och fläckiga gamla kläder. Varje gång ber han om tre rosinboller, tre ronsinboller för tjugofem kronor. När han kliver ut på gatan smular han sönder bollarna och kastar ut de till fåglar. Boller som han har köpt för pengar som han har tiggt ihop på gatan. Han lämnar mig alltid lika förundrad över vad fåglarna har gjort för honom som gör att han är så väldigt generös tillbaka. Dessutom; varför väljer han bollar med rosiner, varför inte plain vetebollar? En liten treat till fåglarna kanske? Om min nyfikenhet rinner över kanske jag slår slag i saken och frågar, det återstår att se...

Bråttom!

Kvart över tio, precis när första skeden gröt var på väg mot min mun, ringde Joon. Han lurte på om jag kunde jobba mellan elva och sju, isället för kvällspass. Eftersom jag föredrar att jobba på dagen snarare än kvällen tackade jag snabbt ja. Det var nog först när jag hade lagt på som jag insåg hur mycket klockan var. Frukost, dusch, kläder, smink, föning av håret och sedan språngmarsch till jobbet. I tid var jag minsann!

"Befordrad"

I torsdags fick jag ett sms från min chef om att börja vid kvart över tre istället för fyra. Han undrade dessutom om jag kunde komma in vid tre, för de ville prata med mig. Fram till jobbet hade min mage snurrat ett antal varv. Jag hade nog tänkt igenom de flesta samtalsämnen som kunde vara aktuella, men inte kommit fram till något troligt eller vettigt. Som tur var kunde jag raskt utesluta de värsta tankar som snurrat i mitt huvud. Istället var det en befordran som samtalsämnet skulle handla om.

De har varit så nöjda med mig att ni vill se mig som en skifledare, en position de behöver fylla. Det är en som tar står ansvarig för skiftet och kan leda de andra. Jag kände mig hedrad. Till en början har jag fått fyra ansvarsområden jag ska ta hand om. De ska sedan utvädera hur bra jag tar mitt ansvar. Om jag gör mitt jobb får jag åka på kurs där jag får ett diplom för utbildningen. Vem älskar inte tjusiga diplom med sitt namn på?

Hemlängtan

Missförstå mig inte, jag trivs verkligen här i Oslo. Lägenheten funkar bättre än vad jag vågade hoppas på. Jobbet känns bättre och bättre att gå till. Jag har redan börjat att jobba mig uppåt, nu ansvarig för drickakylen. Men det finns en gnagande känsla av hemlängtan. En saknad av allt det kärleksfulla, det vardagliga, det enkla och det självklara hemma i Linköping. Nästa helg får jag slippa känslan ett tag. Istället kommer jag få ta del av det kärleksfulla, det vardagliga, det enkla och det självklara. Jag längtar...

Kväll

Det jag saknar allra mest, i och med att jag jobbar kvällspass, är kvällsmys. Den tid på dagen då mörkret krypit på, den tid på dagen då magen vill ha något mer förutom lunch, den tid på dagen då tända ljus och en värmande filt är en självklarhet.

Det gör att jag njuter extra mycket av en kväll som denna eftersom att jag är ledig. Ikväll är jag omgiven av tända ljus och tjejerna i The Hills gör mig sällskap. Snart får jag också sällskap av Hanna.

När jag i vanliga fall jobbar slänger jag i mig mat som jag har kokat ihop tidigare under dagen. När jag är ledig däremot har jag tiden och chansen att njuta och förbereda något speciellt. Ikväll blev det rödbetor, potatis och morötter i ugnen. Förutom olja, salt, peppar och lite rosmarin toppade jag rotfrukterna med lite färsk basilika och fetaost. Enkelt och underbart gott.

Tvätta

Att tvätta är inte speciellt fysiskt krävande, däremot är det enormt tidskrävande. Både Hanna och jag är lediga idag, härligt! Tyvärr har större delen av förmiddagen gått åt till att tvätta; lakan, handukar, kläder, strumpor och underkläder. Vi satte på de två första tvättarna runt niotiden och nu befinner sig den sista tvätten i torktumlarens snurrande varv. Jag ska inte klaga, vi har faktiskt ett bra tvättrum i källaren. Synd bara att ens lediga dag ska gå till att tvätta.

Mellan tvättarna har vi pluggat till högskoleprovet. Ordprov.se är det som gäller för min del. Orden är det delprov jag har tappat mest poäng på tidigare, men det ska jag ändra på. Tredje gången gilt...

Nu ska jag frossa i rårakor till lunch!

Kärlek, chai latte och högskoleprov

Bloggen och jag har tagit paus över helgen. Istället har jag njutit av Jacobs sällskap. Han dök upp i fredags klockan sex på morgonen och jag vinkade av honom idag vid lunchtid. Alltid lika underbart att ses och alltid lika hjärtskärande att kyssas hejdå. Vi har hunnit med; mitt jobb och nystekta bullar klockan halv sju en fredagsmorgon, Aker Brygge, mys i höstsolen tillsammans med varm choklad och chai latte, rensning av avlopp och byte av glödlampor, framtidsplaner, plugg, Karl Johan, frukostar, luncher och middagar toppat med en oändlig mängd kyssar, mys och kärlek.

Eftermiddagen har spenderats på Bagel and Juice med Hanna. Där studerade jag inför högskoleprovet med en värmande Chai Latte (Jacob; jag fick mersmak!). Orden håller på att ta knäck på mig men för övrigt känner jag mig ändå positivt inställd till examinationerna. Vi stannade kvar efter stängning och umgicks med William och Mirjam, Hannas jobbarkompisar. Egna baglar blev tillagade och lite, med betoning på lite, hjälp på traven fick Mirjam med städningen. Mysig och lyckad eftermiddag.

Personalfesten

I torsdags var det personalfest. Kvällen började halv sju med ett personalmöte hemma hos Joon. Efter genomgång av säkerhet och diverse praktiska detaljer fick vi lite mat i oss innan vi fortsatte kvällen mot Hard Rock Caffé. Där spelade vi virtuell bowling. Riktiga banor, riktiga klot, riktiga bowlingskor men inga kägglor. Istället, en skärm med käglor. En skärm som visar exakt vad man i vanliga fall skulle se. Efter ett antal strikes men också några missar återvände vi till Joon och Stian igen. Där flödade alkoholen men jag tog det lungt. Dels ser jag inte riktigt poängen med det hela. Dessutom skulle Jacob skulle dyka upp nästa dag. En personalfest ska väl spåra ur? Så visst den var lyckad.

My new love

Min nya kärlek. Jacob, se upp! De slår inte spring rollsen på vietnames restaurangerna i Canada, men Ikea, jag älskar era vårrullar.

Höstinköp

Här kommer de utlovade bilderna från gårdagens höstinköp.

Tacksam

Genomsvett och fullständigt slutkörd, efter ett Cardio Combat pass på Elixia, promenerade jag hemåt. På vägen hem, strax efter gymet ser jag en stilig man i kostym med en portfölj i handen. Jag lägger märke till att han hoppar fram snarare än går. Först då inser jag att den stiliga mannen bara har ett ben. Plötsligt var mina bekymmer ur världen. Plötsligt blev jag tacksam över den promenad jag hade framför mig, tacksam över möjligheten att kunna gå hem.

Att göra listan

En ledig dag från jobbet innebär tyvärr sällan en ledig dag från vardagen. Istället dyker måsten och ärenden upp på agendan. Det är tur att känslan efteråt är så underbar, känslan av att checka av "att göra listan".

Jag började dagen i tvättstugan. Vitt för sig, svart för sig, kulörtvättmedel, vittvättmedel, 40° C och sedan på. Fyrtio minuter senare var det torktumlarens tur och en till tvätt med handukar och lakan.

Efter en uppiggande frukost begav jag mig till banken. Eftersom vi har ansökt om att bli folkbokförda i Norge är en försäkring ett måste. En ung bankman på DBN nor lärde mig allt om inboförsäkring, reseförsäkring och personförsäkring. Ett försäkrad liv här i Oslo kan jag försäkra dig om att jag kommer att ha.

Kiwi var nästa punkt på checklistan. Där vandrade jag runt bland konservburkar, mejerivaror, frukt och grönt, städartiklar och hygienprodukter. Med två fyllda matkassar promenerade jag vidare till fruktståndet med den uppdukde vitamin och antioxidant buffén.

Väl hemma pustade jag ut aningens innan jag fortsatte mot nästa destination. Byen. Med kyligare tider är ett par handskar ett måste. Jag hittade ett par med söt dragkedja på Lindex, ett par som kostade mindre i nok än i sek. Den synen är ovanlig att skåda här i Norge. Även en kofta inhandlades på Zara. Perfekt för höst- och vintermys.

Nästa måste bestod av ett täcke. Fram till nu har jag sovit med lakan och en filt. Vi var på Ikea för nästan en månad sedan men fick med oss ett täcke som var 240 cm brett hem. Sedan dess har vi inte orkat ta oss dit igen, men idag var det på tiden. Idag köpte jag mig istället ett som var 150 cm brett. Jag ser fram emot att krypa ner under mitt nyinköpta täcke med "Busters öron".

På vägen hem från ikeabussen, som förövrigt är gratis och hur smidig som helst att hoppa på, kunde jag inte motstå de lockande accessoarerna inne på Accessorize. Ett armband, ett par örhängen och en sockersöt ring inhandlades.

Bilder på mina höstinköp får det bli imorgon.

Med en avcheckad "att göra lista" och en uppdaterad höstgarderob känner jag mig ytterst förnöjd med dagen!

Irriterande moderniteter

En sak som jag aldrig tänkt på innan jag ställde mig bakom kassan på Deli de Luca. En sak som är fruktansvärt irriterande, kanske inte för kunden, men för mig som ska ta betalt.

Mobiltelefoner.



En modernitet som förenklar. En modernitet som har blivit en sådan stor del av vår vardag att vi inte skulle klara oss utan den. En modernitet som gör att vi aldrig kan koppla av. Att vi alltid är tillgängliga, även inne i kön på Deli de Luca. Mobiltelefonen har gjort att jag fått lära mig att tyda mimande kunder. Kunder som är för upptagna för att lägga ifrån sig mobilen i två sekunder för att beställa. Respektlöst och oerhört irriterande.

Hemmakvällar

Ingen alkohol i sikte denna lördagkväll. Istället njuter jag av frysta hallon och mandlar tillsammans med en värmande kopp te. Mitt sällskap består av Sex and the City. En kväll på stan tillsammans med Hanna och Milla hade inte suttit fel det heller, även om det inte är det första man tänker på efter att ha jobbat ett kvällspass. Problemet är det att jag varken är 20 eller har en storasyster som råkar vara det. Att vara en del av utelivet i Oslo är då nästan en omöjlighet. Istället får jag försöka njuta av fler hemmakvällar.

Core

Det gäller att starta i tid. Det gäller att inte ge upp. Äntligen har jag kommit igång. Äntligen är jag ett litet steg närmare beach 2010.

Idag fick inget hindra mig från att svettas och pusta med andra människor. Idag fick inte ens det regniga höstrusket hindra mig från min promenad till gymmet. Inte heller 10:e reserv på väntelistan stod som ett hinder. Plötsligt befann jag mig på Elixia, ledd i ett corepass av en engelsman vid namnet Michael. Han lät ingen komma undan och därför gjorde inte mina muskler det heller. Michael tänker jag återvända till i framtiden.

Mörka sidor

Det finns ljusa och mörka sidor med att jobba kvällspass. Jag får uppleva det glada humöret hos folk som slutar jobbet eller ska iväg på andra roliga äventyr. Jag får också ta del av fylla och andra följder av fest och alkohol. Igår var tyvärr en sådan kväll.

Cirkus, en klubb precis i närheten hade arrangerat en kväll där åldergränsen var 16 år. Som vanligt, hade självklart långt ifrån alla biljett. Istället valde de att hänga inne hos mig i värmen. Så där stod jag själv och försökte göra mitt jobb medan jag hade ett gäng på 30 utlänningar som ville ha pennor och stämplar för att imitera den verkliga stämpeln in till cirkus. Det var det konstiga med arrangemanget, det var bara utlänningar.

Efter ungefär en timme hade jag verkligen fått nog. Då hade en jobbarkompis och hans kompis varit förbi. Kompisen gjorde mig uppmärksam på att de inte bara hängde där inne, de stoppade på sig varor också. Vad skulle jag göra? Jag var själv. Det sista jag ville göra vara att göra mig ovän med de. Kunder som kom in i butiken undrade vad som försigick, undrade om jag hade en alarmknapp att trycka på. Tyckte att det var konstigt att jag kunde jobba ensam. Det fick mig knappast att känna mig bättre till mods. Efter ytterligare en halvtimme stannade en polisbil till ute på gatan. Jag fick ögonkontakt med polismannen och vädjade med blicken om deras hjälp. De dök upp inne i butiken någon sekund senare. De såg till att alla som inte skulle köpa något begav sig därifrån. Då bröt jag ihop, lättnaden fick bägaren att rinna över.

Igår skulle jag ha gjort saker annorlunda. Igår borde jag ha ringt min chef med en gång. Jag borde ha sett till att han kom dit. Han som alltid säger att jag kan ringa vad det än är. Jag borde ha tryckt bort tanken om att de snart skulle försvinna. Igår lärde jag mig en läxa för framtida kvällar. Igår var tyvärr också en kväll då fördomar mot utlänningar förstärktes.

Premiär

Hösten, med dess virvlande färgranna löv, kyla och mörker börjar infinna sig här i Oslo. Igår jobbade jag från åtta till fyra. När jag klev upp på morgonen, drog bort gardinen och spanade in det röda strecket på termometern, tog det ett tag innan jag insåg att den enbart visade fyra grader. Det var ingen tvekan om att det var premiär för vinterjackan. Hittils har vi haft en härlig sensommar men nu blir det andra tider.