Grundlurad

Det finns så många härliga och underbara människor. Sedan har vi de ruttna, de falska, de människorna som lever på andras misslyckanden.

Precis innan jag skulle räkna kassan i lördags fick jag träffa på en sådan människa. Han var utländsk, men pratade bra engelska. Han var självsäker och stressad.

Han skulle köpa en cola av mig och betala med en tusenlapp. Jag frågade om han hade en krona då drickan kostade 26. Det hade han. Han hade dessutom 26 kronor i mynt. Kunde han istället få växla tusenlappen; en femhundralapp, två tvåhundralappar och två femtiolappar. Jodå det kunde väl gå. Men sen ändrade han sig och tog tillbaka tusenlappen. Fram och tillbaka höll han på och förvirrade mig med mynt och tusenlappar, samtidigt som han utstrålade en sådan självklarhet och ett självsäkert kroppsspråk. Jag trodde vid ett tillfälle att han hade lyckats lura mig, jag var på väg att ge tillbaka växel på en tusenlapp när jag insåg att han ju hade tagit tillbaka tusenlappen. Mig lurar du inte, jag sa det till och med, mig lurar du inte.

När han gick därifrån lämnade han mig förvirrad och stressad. Då såg jag det. I min kassa fanns bara en femhundralapp. Där hade det legat två innan han dök upp. Chockad inser jag att han lyckades trots allt lura mig på pengar även om jag trodde att jag hade lyckats undvika det. Efteråt förstår jag inte vad som hände. Att förklara incidenten är nästan omöjlig.

Den här killen lever på att göra exakt det han gjorde mot mig. Han gick säkert till nästa ställe och gjorde precis samma sak. Lurade nästa kassörska.

När man står i kassan träffar man på ärliga och fantastiska personer, sedan möter man människor som han, som får en att tvivla på mänskligheten.