Framtiden

Det blev ytterligare en lång dag på Deli. Den slutade dock med att Bo bjöd mig på en fika på Kaffebrenneriet, som tack för mitt slit. En klapp på axeln är aldrig fel. Gymmet får vänta till imorgon, innan jag börjar jobba vid tolv.

Jag känner mig förvirrande lycklig, berusad av framtidens möjligheter och frågetecken. Det kanske låter lite otippat, att inte känna panik över det ovetande, över det som väntar. Jag känner mig lättad över att ännu inte veta hur min sommar, hur min höst, hur min framtid kommer att se ut. Jag ser bara fram emot att ta det som det kommer, göra precis vad jag själv vill göra utav det. Det är upp till mig själv.