söndag 28 februari 2010

Ännu en söndag

Dagarna rullar på i en skrämmande hastighet. Jag förstår inte vad man lägger all tid på.

Igår hade vi förfest här i lägenheten. Egentligen var vi inte speciellt många, runt femton stycken, men med vår trånga lägenhet så kändes det som betydligt fler. Det blev ett härligt gäng och en bra start på en kväll. Vi tillagade fyra pizzor, som uppskattades enormt, och vi drack ur röda koppar, direktimporterade av Ann från Texas. USA i all ära!

Efter förfesten blev det utgång i Vika. Först Nicol & Son och sedan Cayenne, som var en stor besvikelse speciellt när man betalat 150 kronor i inträde. Visst har det funnits bättre kvällar men på det stora hela var det en kul och lyckad kväll.




torsdag 25 februari 2010

Slingmedelsångest

På min lilla runda till Kiwi stannade jag förbi Vita, Norges motsvarighet till Kicks. Jag köpte med mig ett slingkit från Garnier och är faktiskt supernöjd med resultatet. Det tog ett bra tag att lägga allt på plats när man bara har två händer, som dessutom ska kläs in i plasthandskar. Jag fick lite ångest innan jag sköljt ut medlet, när jag stod framför badrumsspegeln med mitt hår i en enda slingmedelröra. Men som sagt det blev bra till sist, naturligt och fräscht.

Nu ska jag springa iväg till jobbet, de ville ha mig lite tidigare där idag.

Sol, fräknar och brunbrända ben

Godmorgon!

Det blev inte så mycket sömn efter gårdagens kvällspass. Klockan sex sattes nämligen tv:n på, då det var dags för hockey. Inga glad miner blev det, men det blev mycket nervositet, skrik och hurrande ett tag. Efter hockeyn somnade Johan och jag om medan Hanna och Camilla gick mot jobbet.

Dagen är mulen, men mildare än det har varit tidigare. Det innebär att det är behagligare på jobbet. Skönt!

Det blir en lugn dag. Jag ska ge mig ut och handla lite, men annars har jag inte mycket planerat. Jag funderar på att fräscha upp mitt vinterhår med lite slingor. Lite sol, fräknar och brunbrända ben skulle jag också uppskatta, men det får vi ta i Florida.

Nu ska jag vika och sortera gårdagens tvätt. See ya!

onsdag 24 februari 2010

A sunny day

Godmorgon.

Jag sitter och äter gröt med en leverpastej macka. Milla, som dök upp igår efter att ha varit borta i en månad, gör mig sällskap.

Jag jobbar först vid fyra, om jag inte hör något annat från Joon. Innan det sker tänkte jag ge mig ut i det strålande vädret mot gymmet. Sedan måste jag städa upp och tvätta. Det ser ut som ett bombnedslag här i lägenheten och visst jag bär väl inte hela skulden, men jag kan lika gärna ta och snygga upp lite.

Ha en underbar dag!

tisdag 23 februari 2010

En ledig tisdag

Idag har jag varit ledig. Efter en lugn morgon tog jag med Johan till Frognerparken. Vi spanade in statyer och fick i oss lite frisk luft innan vi begav oss hem igen i snövädret. Maria dök upp efter ett tag och vi promenerade ner till Baker Hansen i Vika, där Hanna jobbar. Hon "fyllde år" där idag, vilket firades med tårta och kaffe för 35 kronor. Det klart vi var tvungna att komma förbi och "gratta" henne. Efter att Hanna slutat tog vi oss en shoppingrunda. Jag hittade ett par jeans för 95 kronor, men annars fanns det inte så mycket att ha. Nu väntar en myskväll med pizza, mums!



Night fever

Lördagskvällen blev inte alls som jag tänkt på något sätt.

Killarna som skulle ha gjort mig sällskap bangade, men det gjorde inte så mycket. Istället hade jag evigheter på att göra mig iordning, dricka ett par kalla öl och njuta. Runt halv ett gav jag mig ner på stan och mötte upp med Hanna. Vi vandrade först till Cayenne men insåg att de var inget för oss i lördags. Dels så tog de 200 kronor i inträde, då de hade en fest i samband med Oslo Fashionweek, och sen var genomsnittsåldern nästan tio år äldre än vi.

I kylan och blåsten fortsatte vi vidare till Nichol & Son. Där var stämningen på topp och det var svårt att inte trivas i det packade vimlet. Efter ett serveringsjobb dök Johan också upp. På det trånga dansgolvet mötte mina ögon två par andra, två par ögon som lockade mig till sig. Kvällen som började lite svajigt, blev tillslut en riktigt lyckad utekväll.


lördag 20 februari 2010

Spontanitet en lördagkväll

Det blev en riktigt kul dag på jobbet med killarna från samplingsteamet. Jag vet inte om jag var så effektiv eller skötte mitt jobb till hundra, men det fanns ändå inte så mycket att göra med extremt lite kunder. Det har nästan varit snöstom ute idag och då beger sig folk inte utanför dörren. Så enkelt är det.

Jag bjöd Björn och Tobias, som killarna hette, på förfest här runt tio. Hanna ska iväg på vinmingel hos sin chef, men vi ska mötas upp senare på Cayenne. Med andra ord var jag lite desperat efter sällskap, om jag skulle slippa förfesta själv. Det ska bli spännande att se hur kvällen artar sig.

Nu är det hår, smink och kläder som gäller innan jag öppnar en kall öl och drar igång lite musik. Godkväll!

fredag 19 februari 2010

Godkväll!

Dagen har sett ut som de två senaste. Jobb, gym och middag. Inget nytt och spännande, men jag är nöjd!

Imorgon taggar jag utgång. Jag är så taggad att jag lätt skulle kunna dra i mig lite vin och springa ner till närmsta uteställe. Men det bästa är nog ändå att jag inatt sover och slår klackarna i taket först imorgon.

Imorgon, klockan elva, kommer det ett samplingsteam till jobbet. De ska stå och bjuda på någon form av energidryck, en nyhet som ska promotas. Det ska bli kul. Då får jag sällskap trots att jag jobbar själv.

Nu ska jag blanda till en smoothie, sätta på ett avsnitt av Mad Men, och njuta!

Mr. Draper, het skitstövel.

torsdag 18 februari 2010

Sorgset nära slutet

Det var en sorgsen känsla som föll över mig idag på jobbet när jag insåg att det börjar närma sig mina sista dagar tillsammans med Stian och Joon på Deli. Sedan drar de till Thailand två veckor och sedan drar jag. Det börjar närma sig slutet i Norge.

Den jag kommer sakna allra mest från Deli är Stian. Han tillför så enormt mycket till en bra stämning på jobbet och därmed en allmänt bra dag. Han vet verkligen vad man ska göra för att boosta ens humör.

Idag blev det återigen jobb från halv tio till halv sex, följt av gymmet. Hårdträning är det som gäller nu. Det underbara är att jag älskar det. Det är så skönt och så befriande. Jag längtar faktiskt efter att svettas på Elexia.

onsdag 17 februari 2010

En onsdag

Idag jobbade jag från halv tio till halv sex. Ett väldigt skönt pass. Det börjar återigen bli mer kunder i butiken, vilket är kul. Jag tycker om att ha mycket att stå i, det får adrenalinet att pumpa härligt i kroppen. Kanske är det vårat erbjudande om kaffe för 10 kronor som lockar i kylan.

Efter jobbet åkte jag direkt till gymmet. Det blev ett steppass på en halvtimme för att värma upp och sedan styrka. Det är alltid lika skönt att träna, jag mår så mycket bättre av det. Nu ska jag se till att prioritera det framför annat.

Under kvällen har jag suttit med jobbansökningar inför sommaren. Det tar verkligen tid när man söker via hemsidor. Företagen gör det inte lätt för en. Om man ändå bara kunde få ladda upp ett cv och ett personligt brev. Varför göra det så komplicerat?

tisdag 16 februari 2010

Som ny

Det blev ingen Precious igår. Vi beslutade oss för att det var för sent. Istället klagade jag på att jag hade ont i ryggen efter 13 timmars arbete. Jag nämnde något om massage i Thailand vilket ledde till detta.



Det ser kanske aningens brutalt ut. Första klivet på ryggen var lite obehagligt, men sen blev det bara skönt. Ryggen knäckte till ett par gånger och sedan kändes den som ny. De tretton timmarna var som bortglömda.

U, S and A!

Den 14:e april lyfter planet från Arlanda flygplats med destination, JFK, New York. I en månad ska jag tillsammans med tre väninnor göra det mesta och det bästa av New York, Florida och Kalifornien. Detta är min morot, detta är mitt mål.

Än så länge är flygresan till och från USA bokad. En lägenhet på upper east side väntar i New York. Vad som händer vidare i Florida och Kalifornien är fortfarande under planering. Inrikesflyg och dessutom Greyhoundbussen kommer att ta oss mellan våra destinationer.

Det kommer att bli en fantastisk resa och värt all slit och möda jag har lagt ner på Deli. Det går inte att låta bli att längta något enormt efter den vår som väntar.

Jag vill

Idag blir en väldigt lugn dag. jag jobbar först vid 13 och jobbar bara till 16. Jag förhandlade om de arbetstiderna efter gårdagens slit på jobbet.

Jag har anmält mig till högskoleprovet den 10 april. Det kommer bli min fjärde och troligtvis sista gång jag skriver provet. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag vill studera till hösten, det enda jag vet är att jag vill. Jag vill lära mig nya saker och jag vill komma vidare i livet. Så nu framöver gäller det att satsa och att plugga igen. Något jag inte gjort sen senaste högskoleprovet i höstas, men jag har inget emot det, jag tycker faktiskt det känns ganska kul.

måndag 15 februari 2010

En lång dag

Det blev en lång dag. Efter tretton timmar på jobbet hade jag knappast ork att gymma. Jag svängde förbi Friday's där Hanna och Mirjam, härligaste norskan jag träffat, satt och myste.

Nu blir det filmkväll med Hanna och Johan. Precious ska vi se ikväll, bioaktuell och oskarsnominerad. Igår såg vi Invictus, en film om Nelson Mandela. Visst den var väl bra, men som Johan och jag sa; den bara var. Den kom aldrig riktigt igång. Däremot blir man enormt inspirerad av en sådan figur. Vad kommer man själv uträtta i framtiden?

söndag 14 februari 2010

Longing for adventure

Det blev inga hjärt- och bröstformade semlor. Det har inte blivit så mycket av någonting idag. Det har dock varit väldigt skönt. Precis vad jag behövde.

Snart är det sängdags. Jag hoppas jag inte lyckats vända på dygnet allt för mycket så att sömn blir en omöjlighet. Imorgon börjar jag vid åtta. Det kommer nog bli en ganska lång dag. Vi ska påbörja arbetet med butiken inför det att Bo ska ta över. Jag hoppas på en tur till gymmet efter det, men jag får se hur sliten jag känner mig.

Just längtar jag bara bort från Deli. Jag vill ut på nya äventyr, lära mig nya saker, se nya saker. Men det är inte långt kvar. En och en halv månad. Jag längtar.

En lugn söndag

Natten på Deli gick bra, förutom det att jag inte är en nattmänniska. Jag vill ha min sömn och den vill jag ha på natten. Efter fyra, när ställena hade stängt och de sista kunderna hade köpt sin nattmat, höll jag på att bryta ihop. Jag kunde inte längre tänka, inte längre göra, jag gick mest runt på jobbet i någon sorts dimma, en berusning utan alkohol.

Vi sov till runt 13-tiden här i lägenheten. Hanna och Johan, som var ute igår, är på samma nivå som jag. Johan sitter i köket och spelar vackra toner på gitarren och Hanna sitter i min säng och stickar sockor. Det blir en lugn söndag.

Det finns planer på semlor, formade som hjärtan. Här i norge är det nämligen alla hjärtans dag, semmeldagen och morsdag idag. Frågan är hur vi ska tillämpa mor på våra semlor. Det kom ett förslag om semlor formade som ett hjärta med bröst. Det kanske vore något. Vi får se...

lördag 13 februari 2010

En natt på Deli

Idag ska jag testa på att jobba natt. Jag ser faktikst fram emot att se hur nattvakterna har det, hur galet det blir en lördagnatt på Deli.

Det jag inte ser fram emot med erfarenheten är att vända på dygnet. Solen lyser på en klarblå himel och jag borde mer än något annat gå och lägga mig. Det känns som jag har hela dagen på mig fram tills jag jobbar, men nu börjar jag inse att jag borde sova bort dagen.

Nu blir det att vika tvätten och sedan sängdags. Godnatt!
Godmorgon.

I torsdags var det dags för snuslanseringen jag tidigare har pratat om. Jag jobbade fram till fyra och ruschade sedan hem för att göra mig snygg inför kvällen. Lite efter fem begav jag mig mot Joons lägenhet där vi skulle förfesta och äta middag innan eventet. Jag blev riktigt imponerad när Bo och Joon började duka fram maten, visserligen taco, men vilken tacobuffé. Vi åt oss mätta, drack lite öl och satte sedan på oss ytterkläderna. Nu började äventyret.

På väg till festen stötte vi på protester och kravaller, någonting om ett hus som skulle rivas, tårgasen kändes i ögonen och halsen. Det var bara att gå runt hela det avspärrade området. Efter ett par försök, lyckades vi äntligen hitta fram till adressen. Det var bara det att här fanns verkligen inget event. Vi frågade oss för, kollade in stället ordentligt, men ingen lycka. Istället gick vi hem till Joon igen och fortsatte kvällen där. Vad som gick snett kommer jag nog aldrig att få veta. Jag har en känsla av att Joon hade fel adress, men vågar i efterhand inte erkänna det. Även om vi aldrig hittade till snuslanseringen, var den en lyckad och mysig kväll i sällskap med Joon, Stian, Bo och Nina.

onsdag 10 februari 2010

Lillebror

Innan jag åkte från Linköping för en vecka sedan åt Filip och jag lunch på stan och umgicks ett par timmar innan mitt tåg gick. Jag saknar min lillebror, som inte längre är så liten, när jag är här i Oslo. Under de senaste åren, när ålderskillnaden inte längre känns så stor, har vi utvecklat en vänskap som jag är väldigt glad över att ha med honom.



Lunchen åt vi på Nancy's, Platensgatan. Det var väldigt gott, fräscht och prisvärt. Med andra ord, ett tips!

Aouch!

Just nu pryd min högerarm av två riktigt fina brännmärken. Det ena är ifrån popcorn poppning i lördagsnatt och det andra är från en plåt på Deli. Som att jag inte hade nog med små och stora brännmärken på armarna. Jag kommer ta med mig många minnen på armarna härifrån i mars. Fast nu kan jag tycka att jag inte behöver fler.

Bilden gör inte riktigt brännmärkena rättvisa, men ni får åtminstone en ungefärlig bild.

Fina meriter

Idag jobbar jag kväll, 15-23:30. Följt av några timmars sömn och sedan ett morgonpass. Morgonpass är nästan alltid lika kul eftersom jag jobbar med Stian. Timmarna rullar snabbt förbi.

Jag har suttit och reviderat mitt cv och personliga brev nu på morgonen. De erfarenheter jag fått med mig från Deli de Luca är inga dåliga meriter att ha med på sitt cv så det är jag väldigt nöjd över. Det var knappast en tanke som slog en när man först sökte sig hit, att ett jobb i Oslo skulle vara en fin merit.

Senare i veckan börjar sökandet efter ett sommarjobb. Det får bli via hemsidor och mail än så länge. När jag kommer hem i påsk får jag ge gärnet på hemmaplan.

Obehagligt nära inpå

När jag jobbade i söndagskväll inträffade en obehaglig händelse. Stian ringde mig runt elva-tiden, strax innan jag skulle sluta. Han berättade att Lisa, som jobbar för Bo på Deli de Luca upp för gatan från oss, precis hade blivit rånad. En kille hade kommit in och hotat henne med pistol. Självklart ville han ha kontanter, men även telekort, spårvagnskort och tobak. Det hela hade som tur var gått väldigt bra och han försvann fort därifrån.

Stians samtal lämnade mig skakig. Under kvällen hade jag haft mycket kontakt med Lisa, eftersom vi ofta lånar varor av varandra. Det var så verkligt, så nära inpå. Om det funnits tankar på att det att det händer aldrig mig, försvann de på nolltid. Det hade lika gärna kunnat varit jag. Hur hade jag reagerat?

tisdag 9 februari 2010

Alla kort på bordet

Igår sa jag upp mig på Deli de Luca.

Från och med den första mars kommer en kille som heter Bo att ta över vår butik. Han är nära vän med Joon och Stian, som han även bor med. Just nu har han en Deli de Luca som ligger väldigt nära, bara upp för gatan från oss. Igår hade jag, Joon och Bo ett möte tillsammans för att diskutera vad jag vill och vad de vill. Jag kände att nu var det dags att lägga alla kort på bordet, det här var min chans. Jag har bestämt mig för att börja plugga i höst och innan jag gör det vill jag helt enkelt resa och njuta av livet. Jag är kvar till sista mars vilket innebär att jag en månad kommer att få chansen att jobba för Bo. Just nu ser jag verkligen fram emot det. Att hjälpa Bo starta upp vår butik på nytt och göra något riktigt bra utav det. Som det är nu, sköts tyvärr inte butiken som den ska. Varken Joon eller Stian bryr sig speciellt mycket eftersom båda slutar om knappt en månad.

Det här var verkligen ett guldläge för mig att säga upp mig. Om Joon hade haft kvar butiken hade det varit väldigt mycket svårare. Nu bryr sig egentligen inte Joon om jag säger upp mig och mot Bo har jag ännu inga förpliktelser, även om han tycker det är väldigt tråkigt. Ibland faller allt på plats.

Ett nytt kapitel

Förra lördagen tog mitt förhållande slut med Jacob. I över två år har han funnits vid min sida och varit en stor del av mig. Det är otroligt tungt att försöka inse att så är inte längre fallet. Förutom att han har varit en person jag har älskat oerhört mycket så har han också varit min bäste vän. Förhoppningsvis lyckas vi hålla kvar i den delen. Det finns trots allt ingen som känner mig så bra som Jacob gör.

På söndagen åkte jag hem till Linköping där min familj mötte mig med värmande kramar. Jag fick en chans att gråta ut och tänka över allt som hade hänt. Att under den korta tiden ha min familj vid min sida betydde väldigt mycket och jag är otroligt tacksam över att jag hade den chansen att åka hem.

Efter tre korta dagar i Linköping återvände jag igen på tisdagskvällen till Stockholm för att träffa Jacob en sista gång, innan jag tog tåget till Oslo. Det var en befrielse att återigen ses. Vi beställde pizza som vi åt framför tv:n som två vänner hade gjort, vi åt semlor (årets första), vi pratade, vi skrattade, vi grät och stannade uppe långt in på småtimmarna. Sova fick jag göra en annan dag, jag ville inte sova, jag ville inte att tiden skulle gå och att jag skulle bli tvungen att ge mig av.

På tunnelbanan på onsdagsmorgonen, på väg till centralen, fick jag för mig att kolla min biljett. Jag fick kolla igenom biljetten ett par gången innan det gick upp för mig att jag hade missat mitt tåg. Jag hade fått för mig att mitt tåg skulle gå vid 9:25. När jag stod på tunnelbanan insåg jag att det redan hade gått, 8:29 gick det. Det var bara att bege sig till biljettservice och köpa en ny biljett. Jag återvände till Jacob, något som både var jobbigt och skönt. Vi fick lite mer tid på oss och fick chansen att försöka oss på ett adjö som inte var lika sorgligt.

Jag tror inte på ödet, men jag tror på att det finns en mening med allt som sker. Den tiden jag har fått med Jacob har varit den bästa tiden i mitt liv. Han är det bästa som har hänt mig. Han är en person jag vill och kommer minnas så länge jag lever.

Ögonblick

Egentligen var det inte mycket mer än en vecka sedan jag skrev om plättar till lunch. Egentligen har det inte gått speciellt lång tid. Egentligen känns det som igår. Det är otroligt hur mycket ens liv kan förändras på ett ögonblick.

Jag lever och är sedan i onsdags tillbaka i Oslo. Nu är det dags att berätta om den senaste tiden i mitt liv. Det nya kapitlet som väntar framöver.